Det pratas mycket om utmattning nuförtiden. Det har blivit vanligare och vanligare. Jag tror stor del av anledningen till att så många mår dåligt är att vi tappat kontakten med oss själva, vi har tappat kontakten mellan hjärta/själ och hjärna.
Vi lever liv som är så långt ifrån vad vi är skapta för, med minimalt med kontakt med naturen och med en kost som innehåller så mycket som vi inte mår bra av. Rörelsen i vardagen har minimerats till minimum. Vi har fastnat i livsmönster som vi tror att vi inte kan påverka, fastnat i ett ekorrhjul av stress och negativa spiraler.

Jag har också varit där.

Under tre års tid var min kropp och själ helt vilse i en dimma av extrem trötthet, kraftlöshet och med inslag av mycket ångest.

För min del var det inte mitt jobb som var en utlösande faktiskt utan min hemsituation. 
Jag har fyra barn och flera av dem har haft stora problem med att hantera förändringar och ilska. Jag och mitt ex var inte samspelta och hade inte samma värderingar vilket gjorde att vi hade dåliga förutsättningar att lyckas ge dem en bra uppfostran. Det resulterade i dagliga konflikter och våld från vissa av barnen riktat mot mig som förälder. Att relationen mellan mitt ex och mig inte var sund gjorde det inte lättare. Med andra ord återhämtning existerande överhuvudtaget inte.

Jag hittade lite anteckningar från när jag blev inlagd på en avdelning för utmattad vårdpersonal. Jag var hemma på permission och skrev:
”Men denna stress vad den förstör mitt huvud. Igår skulle jag skriva en post it med något jag skulle komma ihåg. Skulle skriva upp hörlurar, höll dem i handen men hittade inte ordet för vad det var. Fick gå till X och hålla upp hörlurarna och fråga vad de kallades. Han tittade på mig som jag blivit tokig och sa att det är ju hörlurar du håller i handen.”

Någon som känner igen sig? Hur hjärnan kan bli så kognitivt påverkad av långvarig stress är sorgligt.

Hursomhelst min väg ur utmattningen var att lämna ett långt och destruktivt förhållande.
Det tog lång tid och förstå att det var det jag var tvungen att göra, alldeles för lång tid.
Efter år av samtal med terapeuter, olika terapi former som Basal kroppskännedom, Yoga, Compassion, Mindfulness, otaliga kroppscanningar som utlöste ångest, antidepressiva och lugnande tabletter så hittade jag tillslut svaren inom mig.

Gå, lämna, nu räcker det.

En stärkande röst i min närhet var min syster. Hon sa till mig när jag tvivlade och höll på att gömma mig bakom ursäkter som ekonomi och att hag inte skulle fixa att hantera barnen etc. att ”Du kommer klara dig, det finns social bidrag”  " Du kommer klara dig själv, du fixar det!"
Och jag har inte ångrat mig en sekund.

För vet ni, det finns ett liv där du kan ta tillbaka kontrollen, där du kan styra mer, där du kan påverka din hälsa. Det går.
​Jag har blivit fortsatt stärkt i min vardag med hjälp av en kost fullproppad med näring och som är snäll mot tarmar, kropp och själ. Av kylans magiska krafter på hela kroppen inifrån och ut samt av att dagligen jobba med mina tankar och mitt mindset. När du jobbar med dessa delar får det ett positivt flow som påverkar dig och får dig i rätt riktning även med rörelse, sömn, socialt, yrkesliv osv.

Det finns ingen quick fix det är ett ständigt arbete med sig själv. Men det går att förändra.
Du kan hitta din väg.

​Det går att hitta tillbaka till mer kraft och energi. Det går att reparera sin hjärna och återfå kognitiva funktioner som bra minne och komma ihåg vad saker och ting heter, hitta hem, minnas sitt telefonnummer osv.

Vi hjälper dig gärna påvägen dit. Vill du bli coachad av oss skicka ett mejl/DM 📩

Kram Helena

Idag på förmidagen kände jag mig så trött. Hade en klump i halsen som liksom inte ville försvinna. Kände mig nästan gråtfärdig. Ingenting särskilt hade hänt men det har varit en intensiv tid med uppstart av vårt företag och all positiv energi kring det samtidigt som jag börjat på ett nytt jobb hemifrån med sjukvårdsrådgivning.

Mina första veckor på jobbet har varit intensiva, jag har känt mig chockad över att människor som mår akut dåligt sitter och väntar i 45 minuter på att få komma fram föra att sedan omgående bli överrapporterade av mig till 112 eller att så många människor ringer på grund av praktiska omständigheter kring vaccinationen och miljarder frågor kring det. 
Jag möts av så mycket oro, irritation, frustration, rädsla och ångest.
Men det är  kul och få jobba hemifrån och få möjlighet att sprida lite positivitet även om jag ska hålla mig till en särskild samtalsprocess, jag har lärt mig något nytt varje dag.
​ Jag skulle ha ett möte igår med en av mina chefer för återkoppling kring hur de tycker det går för mig, man brukar då lyssna på medarbetarens  samtal och få feedback. Jag var beredd på att jag skulle få konstruktiv kritik och att jag behövde förbättra mig. Gick åt en hel del energi för att ladda för mötet. Under själva mötet grät jag initialt för jag kände mig så trött och orolig över en känsla att jag inte gjorde ett bra jobb. Men jag fick jag en total chock, de hade inget att anmärka på. Snarare tvärtom, de sa att jag förde mina samtal i toppklass! Jag gjorde det så bra! När de sa det blev jag så paff. Jag är inte van att få så mycket positiv feedback på mitt jobb. Som jag berättat i tidigare inlägg så har det hänt många saker i mitt liv som påverkat mitt arbete med en del frånvaro. Så nu kom det som en helt underbar överraskning att de uppskattar mitt jobb så mycket.

Efter mötet kände jag dock ingen glädje utan mer en tomhet. All energi liksom försvann som att det varit en sådan anspänning. Blev helt däckad av trötthet och huvudvärk och fick bara ligga ner och vila.
Jag tror att det var det som kändes idag på förmiddagen med. 
Vet ni vad jag gjorde idag  när jag hade klumpen i halsen?

Jag gick till min favoritplats i skogen upp på berget, stod där och andades och kramade ett träd. Lät trädets kraft skölja över mig tillsammans med djupa andetag. Jag tänkte att det är ok att känna så här och jag bara lyssnade inåt. Naturens magiska krafter är så kraftingivande.  När jag kom hem ställde jag mig direkt i en kall dusch. Jag lät kylan från vattnet rinna över mig och fylla mig med kraft. Sakta, sakta kände jag hur lite energi kom tillbaka in i mig.
Kylans effekt är helt amazing!!

Vill åter bara säga, gå ut i skogen, andas, krama träd, dofta, ta av dig skorna och känn- det ger dig kraft.
Och in i kallduschen-våga pröva!

Kram Helena 

Jag såg ett inlägg på Instagram om det här med att vara positiv. Att de orden kan kännas så fel när man tex är mitt i en utmattning eller känner sig nedstämd.
Det går liksom inte bara att "gaska" upp sig eller "ta sig i kragen" när tröttheten är extrem eller färgerna i tillvaron försvunnit.
Jag började fundera på min egen resa. Jag brukade vara ganska negativ, såg ofta glaset halvfullt och var snabb med att kritisera andra och mig själv. Jag upplevde att jag satt fast i mina egna tankemönster och visste inte hur jag skulle ta mig ut och känna glädje och energi igen. När jag själv var mitt i en utmattning som var ett resultat av det sättet jag levde på och i den relationen jag befann mig i, så var orden "försök tänk positivt" provocerande.
Jag tror att man behöver reflektera kring det här med att vara positiv på ett djupare plan. Det går att komma dit men det finns ingen quick fix. Och det behöver man förstå men samtidigt inse att det går att komma dit.
För att få ett mer positivt sinne behöver du jobba på flera olika plan. När du gör det så påbörjar du en omprogrammering av din hjärna. Genom att börja jobba med småsaker i din tilvaro. Ett exempel kan vara affirmationer och visualisering. Ett annat exempel kan var att fundera kring vilka människor du omger dig med, vilka tv-program du kollar på, vilka sociala medier följer du osv. och hur får det dig att känna?
De sakerna går att börja använda även om du har en depression eller utmattning. Genom att påbörja en förändringsresa så kommer det få ringar på vattnet inom dig, det är ingen enkel resa, det innebär hårt arbete med dig själv, därav att man kan behöva ta det i små steg samt behöva hjälp av tex en coach. Men coachen eller terapeuten kan sträcka ut en hjälpande hand men du behöver själv lära dig att gå igen ( om ni förstår vad jag menar).
Men orkar du hålla i och genom olika verktyg hålla dig motiverad och våga förändra saker och ting så är jag övertygad om att du kommer få uppleva en sådan frihet och en känsla av tacksamhet.
När du känner mer tacksamhet, hopp, drömmar och tro så kommer glädjen sakta men långsamt komma fram och sprida sig.
All kraft och styrka till dig som kämpar
🙏❤
Kram Helena