 Varför behöver vi fika så ofta? På många arbetsplaster är det fika rast vid på förmiddagen och så igen på eftermiddagen. Gärna ska vi ha något tilltugg smörgås, knäckebröd, frukt, fikabröd, varm choklad. Detta efter att det bara gått några timmar sedan vi åt frukost eller lunch. Vi gör det överallt fast kanske lite olika vad som används som tilltugg.
I skolan äts det mellanmål med frukt eller smörgås. Det finns två saker jag funderar på kring dess funktioner. Dels det sociala att samlas och sitta ner och prata och pausa en stund, dels för att en stor majoritet av vuxna och barn äter en kost som består väldigt lite näring vilket gör att vi några timmar efter måltid blir sugna/hungriga igen. Även när man är på utflykt med barnen tex så förknippas alltid utflykten med någon form av mat/tilltugg, kan vara så även om man ätit en bra måltid innan. Blir det inte så så utbryter oftast kaos. Jag menar inte att vi ska sluta fika helt men kan förundras över hur ofta vi gör det. Parallellt med detta har forskare sätt att barn rör på sig alldeles för lite idag (vuxna med!). Så skulle vi kunna använda dessa fika/mellanmålsstunder till rörelse? Tänk om man hade kunnat ha små träningsprogram med enkla rörelser som alla gör under 10 minuter? Tänk vilka effekter det skulle få på våra hjärnors kapacitet och effektivitet! Vi skulle ge våra hjärnor en boost av må bra hormoner. Om vi skulle införa detta och samtidigt börja äta mer näringsrik mat så vi står oss utan att behöva äta mellan frukost-lunch-middag så skulle mirakel ske med folkhälsan. / Helena
0 Kommentarer
 Uppfattningen som de flesta har om sin egen förmåga till läkning är idag patogen. Det gäller både sjukvårdspersonal som patient. Men vad betyder då patogen. Jo, att ha ett patogent synsätt eller ett patogent förhållningssätt är att utgå från det sjuka. Att vi redan från början går in med att vi är sjuka och måste botas och därmed inte ser den potential som finns för egen läkning. Som sjukvårdspersonal sätter man som regel in någon typ av medicin till en person som söker för något ohälsotillstånd. Man tänker att den här personen är sjuk och behöver något utifrån som kan ta bort det sjuka, en tablett. Problemet blir att medicinen blir som plåster på såren. Som ett övertäckande av det sjuka, syns det inte så finns det inte. Medicinen tar bort symptomen men gör ingenting åt orsaken till varför symptomen från första början uppstod. Det finns såklart tillstånd där mediciner är fullt nödvändiga men i många fall vill jag hävda att det kan undvikas.
Vi tar ett exempel. Säg att du har symptom på diabetes typ 2 som är ett tillstånd där kroppen inte längre reagerar som den ska på det insulin som pumpas ut i blodet för att hålla blodsockret nere, vilket resulterar i för höga halter av socker i blodet. Du går till en läkare och förklarar dina bekymmer varpå du såklart får ta blodprover för att se hur ditt blodsocker ligger. Det visar sig att du mycket riktigt har för höga värden och det är något som man behöver göra något åt. I de allra flesta fall diagnostiseras du då som en person med diabetes typ 2 och får utskrivet antingen en tablett eller insulin som du ska injicera utifrån. För att din kropp, just nu, inte kan ta hand om det insulin som naturligt pumpas ut och därmed behöver ännu mer insulin utifrån. Man utgår ifrån att diabetes är något som inte går att läka och vill därför ta över en av kroppens egna naturliga funktioner. Det finns lyckligtvis en motsats till det patogena förhållningssättet och det är det salutogena förhållningssättet. Här utgår vi från det friska! Vi inser att varje problem har en lösning och varje symptom har en orsak. Som går att läka. Vi fortsätter med samma exempel. Du har symptom på diabetes typ 2. Du går till en läkare och får konstaterat att du har för höga blodsockervärden för att det ska vara hälsosamt. Som behandlare med ett salutogent synsätt ser vi nu det friska och inser att det här är ett tillstånd som kroppen själv kan reparera med rätt förutsättningar. Det är inget fel på dig som patient utan det har skapats någon form av obalans i din kropp. Tillsammans kan vi hitta ett sätt att hitta tillbaka till den balans som kroppen behöver för att fungera optimalt. Rekommendationen här blir istället en livsstilsförändring med fokus på kosten för att tillåta kroppen att själv komma i balans. Anledningen till detta är att obalansen från början har uppkommit av att du ätit för mycket av den typen av mat som höjer blodsockret, snabba kolhydrater och processerad mat. Om du då övergår till att ta bort de livsmedlen och istället införa mer hälsosamma fetter och proteiner, som är två av kroppens viktigaste byggstenar, och som inte höjer blodsockret alls lika mycket, så kommer ditt blodsocker stabiliseras och din insulinproduktion kommer att balanseras. Det här är ett bra exempel på hur vi tänker kring hälsa och ohälsa. Vi utgår från ett salutogent synsätt och tror på kroppens egna förmåga till läkning. /Michael Hur kommer det sig att många av oss människor faller in i negativa mönster. Jag tänker främst nu på när människor möts. Det är så ofta det mesta som pratas om är negativt. Något är dåligt. Det kan vara arbetstider, världsnyheter, arbetsmiljö, chefen, en kollega, maten, tidsbrist, familjebekymmer etc. vad beror det på? Har vi någon omedveten brist på att bli sedda och lyssnade på? Går vi och bär på saker som känns tunga? Blir då tex bekymmer med en konflikt på jobbet för mycket för oss att hantera?
När vi pratar om det som händer i våra liv och våra känslor på det sättet blir det ringar på vattnet. På något sätt så sprids det vidare till nästa person och till nästa. Vi låter känslorna bestämma helt. Frågan är om vi människor är medvetna om att detta sker. Jag tror inte alla människor går runt och tänker negativa tankar hela tiden men på något sätt blir det ofta så i mötet med andra personer. Så hur kan vi ändra på det? Vi vill ju att vi människor ska må bra och känna glädje för det som händer. Det betyder inte att allt måste vara frid och fröjd hela tiden, självklart behöver man då och då få ventilera och prata om hur man har det. Det finns en mycket bra bok om barnuppfostran som heter ”Fem gånger mer kärlek” skriven av Martin Forster. Den handlar om att ju mer vi berömmer ett positivt beteende ju större sannolikhet att det beteendet främjas. Jag tror att om vi använder den principen på våra arbetsplatser så kommer det få oanade positiva effekter för människors liv. Att vi ger varandra positiv feedback och omtanke ofta. Det måste inte vara några stora saker det kan vara allt från tex ”vad fin du är i håret” till ”jag tycker du bemötte den personen på ett så fint sätt”. Det lyfter människor. Jag hittade små lappar på nätet med fina ord att lägga lite varstans, på någons kudde, på någons arbetsbänk eller vid kaffeapparaten. Ett bra exempel på hur man på ett enkelt sätt kan sprida glädje. Men det kan också var lugnande kommentarer tex. ” jag ser att du har mycket nu, låt oss ta ett djupt andetag ihop”. Vi är inte vana att få snälla uppmuntrande kommentarer idag. Att tänka att ge istället för att ta. Ge andra människor en kram, en varm blick, ett uppmuntrande ord för det kommer även att ge kraft tillbaka till dig. / Helena  Har du funderat på hur ofta du testar på nya saker? Jag syftar inte till stora saker som att testa bungy jump, resa, eller liknande utan små saker i vardagen. Det behöver faktiskt inte var så komplicerat.
Men som vi pratat om i tidigare inlägg faller man lätt in i sina gamla vanor och kanske glömmer bort att det finns andra sätt att göra saker. Sätt som kan bidra med kraft, glädje och tilltro till din egen förmåga. Att göra saker för första gången trots att man inte är någon ungdom längre. Jag och Michael hade pratat om att vi skulle snöbada någon dag. Så en morgon när det var kallt och snön låg gnistrande i trädgården så fick jag ett infall att göra det. Baddräkten på och ut i snön. Jag kände kylan under fötterna, pirr i magen. Hittade en plats och la mig ner och drog snö över kroppen. Känslan var fantastisk. Barnen tyckte såklart jag var så pinsam och knasig. En annan dag i pulkabacken övertalade mig min dotter om att pröva åka på mage på hennes snö åkbräda. Lite rädd var jag men jag gjorde det och kände pirret när jag åkte ner med världens fart i backen. Kanske inte låter som något särskilt men för mig var det stort att jag vågade och trotsade rädslan. En annan gång var i början på hösten som jag kallbadade för första gången. Rädslan fanns där men jag ville pröva och det gjorde jag också. Jag försökte andas som Michael gjorde och sjönk ner i det kalla vattnet och jag överlevde och ville göra det igen! Det finns något så befriande inta bry sig om vad andra tycker och tänker, strunta i normerna, strunta i hur man förväntas vara och bara göra det som känns rätt och bra hela vägen in i själen. Testa du med! / Helena Om du läst våran vision så är vi för att använda naturens egna krafter för att kunna läka. För det är trots allt från naturen vi kommer och därför är vår övertygelse att det även är därifrån vi kan hitta läkning. En av naturens krafter är temperatur, närmare bestämt temperaturskillnader.
Kyla är för de allra flesta något som associeras med obehag och en känsla av så snabbt det går bli varm. En helt naturlig reaktion då vi människor är designade för att skapa en miljö som vi kan överleva i. Vi alla vet att om vi okontrollerat eller ofrivilligt blir utsatta för extrem kyla under en längre tid är det fara vårt liv. Okontrollerat ja, men om vi kan lära oss att göra det kontrollerat? Går det? Wim Hof kanske du har hört talas om. Även känd under smeknamnet Ice Man med anledning av att han innehar flertalet guiness rekord som många har med någon form av köldexponering att göra. Du kan läsa allt om hans metoder här www.wimhofmethod.com/breathing-exercises . Han har bevisat att vi kan lära oss att kontrollera våran inre termometer. Att man med rätt fokus och andning kan klara av extrem kyla utan att ta skada, och inte bara det, få fantastiska hälsoeffekter!
/Michael |
Författare
Helena Quist, barnmorska Arkiv
November 2022
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde