Efter en skön joggingtur i solen så kom fler tankar till mig idag.
Jag jobbar ju inom vården och mycket har hänt i och med c-19 viruset.
Häromdagen fick jag hem tidningen Vårdfokus. I den läste jag en lång artikel angående att de som har fetma löper större risk att bli svårt sjuka i c. Inget nytt egentligen men i slutet av artikeln häpnade jag över vad som stod i texten.
Det stod bla att det inte är läge diskutera vikt och livsstil i det akuta läget samt att diskutera vikt och livsstil är känsligt under pågående pandemi. Jag förstår att det inte går och diskutera det med någon som är så sjuk att de hamnat på iva men vi måste lyfta ämnet!
Att det är många upplever det känsligt att prata om vikt och sättet vi lever på stämmer. Men vi får inte sluta prata om det. Vi kan inte bara konstatera att kraftigt överviktiga löper ökad risk utan att göra något åt det.

Jag testade att gå in på svt nyheter idag och se om det stod något om förebyggande åtgärder som människor skulle kunna göra för att minska risken och bli så sjuka men hittar ingenting. Istället läser jag om dödstal, någon ny mutation, vaxx osv. Inte ett ord om hälsa, välmående, fysisk och psykisk hälsa, naturlig mat eller liknande.

Vi pumpas fulla med oro, död och rädsla.

De gravida har fått komma ensamma till varje möte med sin barnmorska och även ultraljuden har varit för endast den gravida under lång tid. Oron över att få föda själva om partnern skulle bli sjuk har ständigt varit närvarande men även oron över att bli sjuk själv.
Nu på sista tiden har man även börjat vaxx de gravida med riskfaktorer såsom BMI över 30 vilket en stor del av dem har.
Jag har reflekterat över att en del av de gravida också känner stor oro över att gå ut.
Livsstilsfrågor är en viktig del som man pratar om på samtalen och så många uppger att de inte rör på sig så mycket på grund av pandemin. Många vågar inte gå ut ens i naturen, eller träffa någon annan människa vilket är så sorgligt, för rörelse är en stor förebyggande faktor under graviditet.

Det har varit en tuff och i vissa fall sorglig vinter/vår för de som blivit svårt sjuka och kanske inte klarat sig. All kraft till dem och till deras angöriga.

Nu behöver vi få känna hopp och glädje, att vi kan påverka våra kroppar och själar på ett positivt sätt, att var och en av oss har ett eget ansvar för vår hälsa.
Det kan inte bara handla om vxx utan hur vi kan göra något gott ur allt som varit och vända vår dåliga folkhälsa.

Vi kan om vi alla hjälps åt och börjar lägga ansvaret på den egna individen.

Så nu är det dags för mer artiklar och reportage om hälsa, naturlig mat, hur ett liv närmare naturen och dess djur, skog och varandra kan inge oss styrka och mindre stress.
Att vi själva kan göra våra kroppar starka och att vi kan påverka vårt immunförsvar så vi kan leva långa friska liv.

We can do it!

Kram Helena ❤️

Imorse när jag var ute och sprang så fick jag en känsla av att jag vill vända mig till en grupp människor som inte mår bra i vårt samhälle. De som befinner sig i ett lidande, ett lidande som ofta inte syns utåt.

Begreppet psykisk ohälsa används frekvent nuförtiden men det är så brett. Det finns så många olika former och olika nivåer av hur det påverkar ens liv.
Efter att ha läst @livsviktigasnack så påmindes jag åter om hur viktigt det är att prata, våga fråga fler frågor när någon automatiskt svarar ” det är bra”.

Jag har själv stått med tabletter i min hand och övervägt att ta alldeles för många, jag har suttit vid bryggan på vintern och varit så nära att gå ut på tunn is och bara försvinna .
Jag minns den fruktansvärt starka ångesten och hopplösheten. Känslan av att jag inte hade någon mening överhuvudtaget. Allt detta trots att jag hade fyra barn och leva för. 

Till dig som befinner dig i ett virrvarr av känslor som dessa, ge inte upp!
Det går att vända. Det finns möjlighet till liv i färger, frihet och kärlek.
​Fortsätt leva.

Jag tog mig upp från stenarna på botten genom flera steg och förändringar som jag behövde göra.
Det finns ingen quickfix, det tar tid.
Jag lyckades med hjälp från psykiatrin initialt men framförallt med hjälp av min egen inre styrka som jag tillslut förstod att jag hade.
Jag tog mig från ett liv i kaos, gråa färger och total meningslöshet till ett liv som är helt underbart.
Känslan av respektfull kärlek, att bo på en plats där min själ känner ro, där jag känner fysisk och psykisk styrka genom att jag får möjlighet och känna naturens krafter, kontraster med kyla/värme, mat som ger mig den näring jag behöver, att få använda kroppen och utmana den är fantastisk.

Att få känna av att jag betyder något, jag bidrar med något, jag är bra på saker, jag känner passion i mina intressen- jag lyssnar på mitt hjärta, själ och kropp och det inger ett lugn.

Det finns hjälp och få. Att våga prata om det utan skam och skuld och att som anhörig våga fråga är livsviktigt.
Jag hoppas innerligt att du som mår dåligt i din själ därute och funderar på att avsluta livet- gör det inte.
Det går att vända!
Du betyder något och vi människor runtomkring dig även i cyberspace älskar dig ❤️❤️❤️

All kraft till dig🙏❤️
​Kram Helena

Igår kväll tittade jag och Michael på en helt fantastisk dokumentär. Den heter ”Bäckfisken och jag” och finns på Netflix. Den handlar om en man i medelåldern som kört på i högt tempo i livet. Han växte upp vid havet i Sydafrika och havet var hans lekplats och tillflykt.
Sedan rullade hans liv på och han levde ett liv utan havskontakt. Tills en dag när hans kropp signalerade att den inte orkade mer och utmattning var ett faktum.
Då insåg han att han behövde havet igen. Han började bada i det relativt kalla havet, dök ner under ytan och upplevde reven och livet under ytan igen.
Han berättar i filmen om hur kroppen vande sig vid kylan, hur den lärde sig att slappna av vilket också gjorde att han kunde vara under ytan längre. Hur han kände en lättnad själsligt i vattnet.
I filmen träffar han också en väldigt klok bläckfisk som han sedan följer under nästan ett års tid.
Jag kan start rekommendera dokumentären.


Det som han med helt magiska bilder beskriver i filmen är så viktigt. Vi behöver kontraster för att må bra. Kraften i naturens element är enorm. I dagens samhälle har vi kommit längre och längre bort från vår själ och kropp.
Många kontraster finns.

Att använda kyla är ett bra verktyg för att bla lindra ångest och nedstämdhet men också för blodcirkulationen för att den ska få jobba ordentligt. Men också ett hett bad eller bastu har liknande effekter. Kyla-Värme.

Andra kontraster vi behöver är vila och meditation men likväl att jobba med våra kroppar och låta musklerna bli trötta. Vila-Aktivitet.

Eller att fylla på med byggstenar som bra protein och fett men också ge kroppen en paus med tex intermittent fasta. Hunger-mättnad.

Att känna oss rädda men utmana oss själva i det och att känna oss trygga och bekväma. Rädsla-trygghet.

Listan kan göras lång. Men att känna kontraster i olika former är ett behov vi behöver tillfredsställa som människor. Vi behöver använda hela kroppen och själen.
Att få känna oss levande och utmana oss själva tror jag är en viktig pusselbit till ett lyckligt liv. Att fastna i ett mönster av samma saker varje dag blir ofta inte bra. Någon gång kommer kroppen och själen ropa efter något annat.

Hur lever du just nu? Har du kontraster i ditt liv? Utmanar du dig själv på något sätt?

Kram Helena ❤️

Har du upplevt känslan av att du lever med en filt över dig. En filt som är så tung att du inte får av dig den. En filt som täcker över allt du står för, tror på, dina intressen, din själ? Har du upplevt känslan av att känna dig maktlös, fast i en relation du inte mår bra av, fast i ett liv där du inte lever?

Jag har upplevt det. Jag levde under många år i en destruktiv relation som inte var bra. Jag levde på ett sätt som inte stod för det jag egentligen tror på. När jag gick i gymnasiet så var jag en sprudlande livsglad tjej. Jag gick det som då kallades samhällsprogrammet då jag inte stod på mig tillräckligt i min önskan om att gå ett program med estetisk inriktning. Men jag pysslade med min teater och sång vid sidan av. Jag hade drömmar om att deisgna kläder med mer gammeldags look och var väldigt intresserad av hur man levde förr och örtmedicin.
Jag hade en förkärlek till gamla sjuksköterskeböcker från 60-talet och blev sugen på sjuksköterskeyrket. Jag hade en drömbild av min framtida man och hur en relation skulle vara. Såg framför mig många barn och mycket romantik.
När jag gick ut gymnasiet prövade jag mina vingar i London som nanny men vantrivdes pga mycket ensamhet och välbärgade människor som inte visste hur man satte på en diskmaskin.. Så det blev en utbildning till sjuksköterska istället.
Väl där träffade jag min ex make. Vi levde som sagt under många år tillsammans och hamnade i destruktiva mönster utan att märka det. Jag reflekterade inte över det då för jag hade inte någon annan erfarenhet av en relation. Jag visste inget annat och troligtvis inte han heller. När andra familjemedlemmar år efter år pratade om att jag borde lämna relationen så förstod jag inte vad de menade. Eller så gjorde jag det men vågade inte se. Vågade inte stanna upp och lyssna på det min själ viskade om under många år.

Ibland kan jag fastna i tankemönster med känslor av bitterhet, skam och skuld. Att älta varför jag stannade? Varför tog jag mig inte ur det och lyssnade på min själ som viskade? Alla konsekvenser som sedan följde inom vår familj var så hemska och har satt djupa sår i våra själar.

Men jag har lärt mig nu att blicka framåt. Jag har slängt av mig den där tunga filten. Skalat av lager för lager. Börjar hitta tillbaka till den tjejen med livslusten och drömmar som jag var innan jag inledde min långa relation. Jag och Michael pratade häromdagen om just detta och vilka intressen man har och hur man kan leva på ett sätt som förverkligar dem. Vi pratade om våra videos som vi gör med matlagning. Om hur jag gillar och stå framför kameran och hur roligt det är att skapa nya rätter med så få ingredienser. Han påminde mig om att det var ju det jag gjorde under min högstadietid med min gamla kompis Caroline. Då spelade vi en rad filmer med varierande teman ( inte om matlagning direkt utan snarare om romantik, skräck och draman 😂) och många olika utklädnader och vi hade så kul! Och poletten föll ner för mig varför jag gillar det!
Samma känsla får jag när jag odlar och pysslar med blommor, det där pirret av förväntan, nöjdhet och välbehag. Eller när jag sjunger och vågar slappna av i det- utan press.

Nuförtiden behöver jag lyssna på mitt inre för att må bra. Jag kan inte leva på det sättet som jag gjorde tidigare. Jag skulle bli en grå varelse igen, utan syfte och utan mål. Jag har drömmar, formulerar mål med vad jag vill och har riktningen framåt. Oavsett vad någon annan tycker så går jag nu min väg. en väg som är sann mot mig själv.
Jag tror jag blir en bättre människa av att leva så, det är inte alltid så lätt för mina barn och se hur deras mamma har förändrats och bytt livsstil. Men jag tror att en dag kommer de förstå att jag var tvungen att bryta upp, flytta bort, förändra min livsstil för att överleva som människa. Att jag kan leva utefter mina egna värderingar och inte någon annans.
Att jag äntligen får uppleva en relation medömsesidig respekt och riktig kärlek är jag otroligt tacksam för.

​Kram Helena

Jag träffar i mitt jobb som barnmorska många olika kvinnor (innan pandemin deras partners också) i många olika åldrar. Den äldsta jag träffat har varit över 90 år! Samtalen blir ofta långa och handlar om liv och död, kärlek och sorg, ilska och glädje. Jag hamnar ofta mer i en livscoachande roll. Jag försöker hjälpa dem att inse sina egna styrkor och förmågor till att kunna påverka och förändra sin situation. Många gånger finns övervikt, metabolt syndrom och psykisk ohälsa med i bilden. Många av de jag träffar upplever att de fastnat i dåliga vanor och vet inte/orkar inte förändra det. Jag försöker då hjälpa dem att hitta sina inre nycklar till att börja låsa upp lite dörrar. Ibland öppnas dörrarna och motivation till förändring strömmar in.

För visst fastnar vi så lätt i känslan av maktlöshet och att inget går att förändra. Att någon annan ska står för förändringen och att man själ inte kan/vet eller orkar.
Jag har skrivit om det tidigare- det går att förbättra sin hälsa. Du kan. Det är ingen annan som kommer göra det åt dig. Att lägga över ansvaret på vården och samhället hjälper sällan. 

​Jag tror att vi behöver gå tillbaka till våra rötter. Där har vi svaren. Mitt framför oss. Hur levde vi? Vad åt vi? Hur rörde vi på oss? Jämför man det vad våra kroppar är ämnade för från början och hur vi lever nu är det inte konstigt att psykisk och fysisk ohälsa ökar i rasande takt.
Så jag tror att vi behöver dra i handbromsen och stanna upp. Känna efter hur vi mår?
Jag tror att kosten är nästintill det viktigaste att börja med. Ta bort allt som våra kroppar inte är gjorda för, låt inte våra beroende hjärnor styra och låt inte samhällets normer och reklam styra över vad du äter.
Att i möjligaste mån äta mat som kommer nära ifrån där man lever. Från lokala bönder, kött från djur som mått bra, ägg från höns som levt bra liv, bär och lokalodlade grönsaker, fisk fiskat på bra sätt, vilt från skogarna. Något annat behöver vi inte på daglig basis rent näringsmässigt i alla fall.

Att genom en livsstilsförändring vänja hjärnan bort från dopaminkickar som kommer ifrån sockriga och näringslösa processerade livsmedel till att vänja hjärna och kroppen vid att få naturliga dopaminkickar från när vi gör något vi gillar. Det kan vara att sjunga, träna, odla, spela paddel ( som så många gillar just nu) eller något annat. Det finns andra sätt än genom att vi måste stoppa något i munnen.
Och tro nu inte att jag själv inte har något problem med ovanstående. Jag upplever ofta att min beroende hjärna lätt kan gå igång men jag har blivit medveten om det och agerar därefter mer aktivt för att styra den i rätt riktning och träna in nya vanor. 

Genom att göra ovanstående så kommer det automatiskt leda till en bättre hälsa om du vågar lyssna på din kropp. Har du problem med olika livsstilssjukdomar, mag-tarm, hud osv som inte kräver sjukhusvård  så tror jag att mycket går att lösa på egen hand genom en kostförändring. Det är ett bra sätt att börja på, börja ta bort alla inflammatoriska livsmedel (vilket är många) pröva dig fram och lyssna på vad just din kropp säger till dig.
Att ta bort saker som vår kropp inte mår bra av kan också hjälpa dig påväg mot en bättre psykisk hälsa. Att äta mat som främjar serotonin produktion och som gör att du får bra med näring i din kropp kan vara mycket hjälpsamt.
Självklart behöver man vårdens hjälp ibland men jag menar att det inte alltid behöver var det första steget. Det går att påverka ditt immunförsvar, din psykiska hälsa, dina muskler och din kondition genom vad du äter och hur du lever.
Så häng på och ta tag i ditt liv!
Utmana dig själv, fast det känns tufft i början, fast det är svårt och komma igång- gör det.
Börja någonstans. Om det så är att börja schaka loss till din favoritmusik eller pröva äta leverbiffar- våga!
Kram Helena