På långfredagen så gav jag min bonusson en liten påskpresent i all enkelhet. En liten glasglob med en liten kyckling i och skakar man den så faller lite glitter över den inne i globen.

Reaktionen jag fick gjorde att jag blev så rörd. Total tacksamhet och glädje över den lilla saken. Han gick och bar med sig den överallt på kvällen och ställde den sedan på sin hylla för hans finaste saker.

Känslan av tacksamhet i mig tog över. Jag gick ut på en stilla promenad i regnet och kände in livet.
Det pratas mycket om tacksamhet. Men jag tror det är skillnad på att säga att man är tacksam och inte reflektera så mycket över det och att verkligen genuint känna sig tacksam över något.
Jag tror det är viktigt att stanna upp och verkligen lyssna inåt.

Jag slogs av känslan att jag kände mig innerligt tacksam inte bara för bonussonens underbara reaktion men även för att att kunna gå ut en promenad för mig själv. Under många år existerade knappt den möjligheten i mitt dåvarande liv utan att samtidigt känna en enorm stress eller skuld över hur det var på hemmaplan.
Nu kan jag gå ut och fyllas av doften av ett vårregn, känna gruset under mina tunna barfotaskor, lyssna på melodin från vinden som skogen spelar och ibland få syn på en hjort eller en örn som flyger högt upp i skyn. Känslan i kroppen blir kraftfull och helt magisk. Tårarna kommer lätt av ren glädje.

Jag tror tacksamhet över småsaker behöver få ta mer plats i våra liv. Får tacksamheten ta plats i ditt sinne så kommer det sätta igång fantastiska processer i din kropp.
​Inte bara att känna tacksamhet själv utan också visa tacksamhet till våra medmänniskor. Det kan räcka med ett litet ord, kram, blick. Att faktiskt uppskatta stunder av härliga samtal med sina barn, stunder av samtal med sin partner, vänner eller bara smakerna av en god måltid som ligger på tallriken framför dig.

Ofta på morgnarna brukar jag gå ut barfota i gräset och göra en enkel solhälsning till dagen. Känna in dagen. Att gå ut när frosten håller på att släppa från gräset, känna kylan och fukten under fötterna-det jordar mig. Jag känner mig stadig och trygg. Pröva du med!
Jag och Michael har pratat om hur hjälpsamt det är att inta ett bra mindset när man går upp. Att använda tankens kraft och tänka positiva tankar som kan få påverka våra känslor.
Det hjälper ofta till att hålla en bra riktning under dagen.

Så våga stanna upp. Fråga dig själv vad är Du verkligen tacksam över?
​
Kram Helena

Att få bo på landet är verkligen underbart. Jag växte upp under tonåren på vackra Kinnekulle i Västergötland. Jag kände då starkt att det var på landsbygden jag hörde hemma. Men som det blir ibland kom livshändelser inemellan och jag hamnade långt ifrån där jag allra helst ville vara.

Nu är jag där jag hör hemma. Jag och Michael bor på en bondgård vid vägens ände. Ett sagolandskap öppnar upp sig när man närmar sig gården.
Här är vi en del av skiftningarna i naturen. Vi ser alla färger på himlen skifta i olika nyanser, vi hör skogens orkester spela för oss, vi känner doften av jord och mull och en del kobajs 😊.

När jag körde längs vår grusväg till jobbet imorse möttes jag av en stor älg som glodde på mig precis vid vägkanten. Jag slogs av tanken på att vi är en del av något större, något som har enorma krafter och påverkan på oss, vår natur.
Naturens läkande och lugnande inverkan är fantastisk. Träden står stadigt i alla väder och inger trygghet. Har du prövat och krama ett träd? Känna doften och barken mot din hud? Jag upplever det rogivande och lugnande.


Nu skiner solen på dagen och månen på natten. Värmen sipprar in i våra mörkaste vrår och låter lite av all oro och ångest avta. Vi får vakna upp och känna nya krafter, nytt hopp. Vinterdvalan är över.

Att höra örnen sjunga i skyn, hackspetten hacka i björken att mötas av en stor flock dovhjortar när man kommer åter från en arbetsdag ingjuter en sådan tacksamhetskänsla!
Vi delar vår människovärld med djuren och naturen. Att få leva nära varandra i harmoni och respekt är en ynnest.
/Helena