Tacksamhet över naturen

Att få bo på landet är verkligen underbart. Jag växte upp under tonåren på vackra Kinnekulle i Västergötland. Jag kände då starkt att det var på landsbygden jag hörde hemma. Men som det blir ibland kom livshändelser inemellan och jag hamnade långt ifrån där jag allra helst ville vara.

Nu är jag där jag hör hemma. Jag och Michael bor på en bondgård vid vägens ände. Ett sagolandskap öppnar upp sig när man närmar sig gården.
Här är vi en del av skiftningarna i naturen. Vi ser alla färger på himlen skifta i olika nyanser, vi hör skogens orkester spela för oss, vi känner doften av jord och mull och en del kobajs 😊.

När jag körde längs vår grusväg till jobbet imorse möttes jag av en stor älg som glodde på mig precis vid vägkanten. Jag slogs av tanken på att vi är en del av något större, något som har enorma krafter och påverkan på oss, vår natur.
Naturens läkande och lugnande inverkan är fantastisk. Träden står stadigt i alla väder och inger trygghet. Har du prövat och krama ett träd? Känna doften och barken mot din hud? Jag upplever det rogivande och lugnande.


Nu skiner solen på dagen och månen på natten. Värmen sipprar in i våra mörkaste vrår och låter lite av all oro och ångest avta. Vi får vakna upp och känna nya krafter, nytt hopp. Vinterdvalan är över.

Att höra örnen sjunga i skyn, hackspetten hacka i björken att mötas av en stor flock dovhjortar när man kommer åter från en arbetsdag ingjuter en sådan tacksamhetskänsla!
Vi delar vår människovärld med djuren och naturen. Att få leva nära varandra i harmoni och respekt är en ynnest.
/Helena