Helena
Är utbildad till barnmorska och sjuksköterska. Jag har många tuffa år i livet bakom mig. Jag befann mig under lång tid i en relation som inte var hälsosam. Jag hamnade i ett livsmönster som gick emot så mycket av mina grundvärderingar och det sätt som jag egentligen ville leva på. Åren gick, jag födde fyra barn på fyra år, städade och planerade hem och barn, försökte vara en perfekt mamma med enorma krav på mig själv.
Flera års sjukskrivning med utmattning och svår depression i det följde. Jag var inlagd en tid inom psykiatrin för att få hjälp. Tröttheten och kognitiva svårigheter höll i sig under lång tid. Hemsituationen var den samma genom alla år med en destruktiv relation, våldsamma beteenden från mina barn och en känsla av att vara inlåst och fast i situationen.
Min familj försökte under lång tid få mig att förstå att jag behövde lämna relationen men det tog många år innan jag förstod det själv.
Det var först när jag insåg att det enda sättet för mig att ta mig framåt var att lämna relationen-det var då mitt mående började vända.
Jag förstod att jag kunde klara mig själv, att jag betydde något. Där och då påbörjade jag min resa till där jag är idag.
Jag började röra på mig för min egen skull ( inte pga ångest), jag träffade människor som gav mig kraft och njöt av att bara ta ansvar för mig själv och mina barn när de var hos mig.
Efter en tid tog jag nästa kliv och flyttade ut på landet initialt tillsammans med en partner som var väldigt lik mitt ex. Jag hamnade snabbt i liknande mönster, kort efter flytten bröts relationen plötsligt upp. Direkt efter det tvivlade jag åter på mig själv, skämdes för att ha utsatt mig och mina barn för en ny partner som inte var bra.
Jag vacklade i vad jag skulle göra, höll på att flytta tillbaka till min gamla lägenhet alla runt mig tyckte det var det rätta men något inom mig sa så starkt att jag borde stanna kvar på landet. Jag lyssnade och höll tummarna att jag gjorde rätt.
Efter det så gick det en kort tid och jag hittade ett nytt boende . Av ren nyfikenhet tog jag reda på vem som bodde i huset jag skulle flytta till och det visade sig vara en man som var elevassistent till min ena son. Nyfikenheten stärktes och jag tog kontakt. Mannen visade sig vara Michael!
Våra vägar möttes och efter det har vi hållit ihop.
Min egen resa fortsatte när Michael introducerade kallbad för mig och jag kände hur bra min kropp mådde utav det. Jag la om min kost och började äta näringsrik enkel mat från djurriket. Mina tidigare känslor av skam och bristande tillit till mig själv ersattes av nyfikenhet, glädje och kärlek-kärlek till livet, till mig själv, mina barn och Michael.
Med hjälp av det har jag fortsatt att utforska och experimentera med kost, kallbad, sömn och rörelse allt med naturen som grund.
Nu jag känner harmoni och tilltro till min kropp och själ och till livet!
Flera års sjukskrivning med utmattning och svår depression i det följde. Jag var inlagd en tid inom psykiatrin för att få hjälp. Tröttheten och kognitiva svårigheter höll i sig under lång tid. Hemsituationen var den samma genom alla år med en destruktiv relation, våldsamma beteenden från mina barn och en känsla av att vara inlåst och fast i situationen.
Min familj försökte under lång tid få mig att förstå att jag behövde lämna relationen men det tog många år innan jag förstod det själv.
Det var först när jag insåg att det enda sättet för mig att ta mig framåt var att lämna relationen-det var då mitt mående började vända.
Jag förstod att jag kunde klara mig själv, att jag betydde något. Där och då påbörjade jag min resa till där jag är idag.
Jag började röra på mig för min egen skull ( inte pga ångest), jag träffade människor som gav mig kraft och njöt av att bara ta ansvar för mig själv och mina barn när de var hos mig.
Efter en tid tog jag nästa kliv och flyttade ut på landet initialt tillsammans med en partner som var väldigt lik mitt ex. Jag hamnade snabbt i liknande mönster, kort efter flytten bröts relationen plötsligt upp. Direkt efter det tvivlade jag åter på mig själv, skämdes för att ha utsatt mig och mina barn för en ny partner som inte var bra.
Jag vacklade i vad jag skulle göra, höll på att flytta tillbaka till min gamla lägenhet alla runt mig tyckte det var det rätta men något inom mig sa så starkt att jag borde stanna kvar på landet. Jag lyssnade och höll tummarna att jag gjorde rätt.
Efter det så gick det en kort tid och jag hittade ett nytt boende . Av ren nyfikenhet tog jag reda på vem som bodde i huset jag skulle flytta till och det visade sig vara en man som var elevassistent till min ena son. Nyfikenheten stärktes och jag tog kontakt. Mannen visade sig vara Michael!
Våra vägar möttes och efter det har vi hållit ihop.
Min egen resa fortsatte när Michael introducerade kallbad för mig och jag kände hur bra min kropp mådde utav det. Jag la om min kost och började äta näringsrik enkel mat från djurriket. Mina tidigare känslor av skam och bristande tillit till mig själv ersattes av nyfikenhet, glädje och kärlek-kärlek till livet, till mig själv, mina barn och Michael.
Med hjälp av det har jag fortsatt att utforska och experimentera med kost, kallbad, sömn och rörelse allt med naturen som grund.
Nu jag känner harmoni och tilltro till min kropp och själ och till livet!
Michael
Jag är utbildad hälsocoach, PT och sångpedagog och har även genomgått kurser inom livscoaching, KBT, Energy Healing, näringslära och musikteori. Att förstå hur jag själv och andra människor fungerar och varför vi gör som vi gör har länge fascinerat mig. Det har i sin tur fött en vilja att växa och utvecklas och även hjälpa andra att göra detsamma. Allt för att det vi gör ska bli mer gynnsamt för hur vi vill leva våra liv.
Min hälsoresa har varit lång och den har innefattat både psykiska och fysiska utmaningar. Som 9-åring skilde sig mina föräldrar och jag fick för första gången i livet lära känna ångest. En ångest som växte sig så stor att jag vissa dagar inte klarade av att vara i skolan. Men även dagar jag var där hade jag framförallt svårigheter att äta då min ångest tog uttryck i magsmärta och illamående. Vilket i sin tur skapade en rädsla för att kräkas som jag alltid tyckt varit extremt jobbigt. Många år följde med ångestfyllda dagar som dränktes i datorspel, mobilspel, promenader, tv-tittande och annat som kunde få mig att fokusera på nåt annat. Och som kunde få mig att inte tänka så mycket på att jag kanske när som helst kommer kräkas. Om jag dessutom var bland andra människor blev ofta ångesten ännu större för jag ville ju inte kräkas inför någon annan, usch vad pinsamt!
Gymnasiet blev en omvälvande tid. Jag valde fel linje som gjorde att jag inte mådde bra. Jag räknade ner dagarna till helgen och kände mig trött och omotiverad. Min bästa vän som jag känt sen barnsben tog sitt liv strax efter sin 18-årsdag vilket blev ett stort trauma för mig. När jag väl bytte linje och hittade mer rätt i skolan kom ändå ångesten och livets trauman ikapp och under en period på 2-3 månader kom jag inte iväg till skolan efter en panikångestattack på tågperongen. Jag var behövde gå i KBT för att kunna börja åka tåg igen och kunna ta mig tillbaka till skolan. Det var här min resa mot ett friskare liv började.
Jag var under skoltiden inte någon storläsare utan tvärtom kände hinder och motstånd inför att läsa. Men det var böckerna som blev startskottet för min personliga utveckling och resa mot ett ångestfritt liv. Böcker om personlig utveckling gav mig kunskap om hur vi människor fungerar och hur stor möjlighet jag har att påverka mig själv och min upplevelse av livet. Kay Pollaks bok Att Välja Glädje gav mig vetskap om kraften av tacksamhet och att jag har förmågan att välja hur jag upplever min värld genom att välja mina tankar. Jag läste också om, och praktiserade, affirmationer och visualisering och jag hade äntligen hittat böcker och kunskap som jag genuint var intresserad av och med lätthet kunde ta till mig, till skillnad från skolämnena som ofta var oinspirerande.
Men det krävdes mer än så för att hitta en mer hälsosam livsstil som lät mig blir fri från ångest. Som jag nämnde tidigare tog min ångest uttryck i magont och framförallt illamående. Med inspiration från min mamma och syster började även lägga om min kosthållning. Ett väldigt litet, men för mig stort, steg var att sluta äta gluten. För ett mackmonster som mig var det en utmaning men en förändring som visade sig vara avgörande för mitt fysiska mående. Min maghälsa blev drastiskt bättre och frekvensen av ångest sjönk. Jag slutade må illa så fort jag skulle eller hade ätit. Jag hade hittat en till pusselbit. Jag hade lyckats lätta en 10 år gammal börda.
Min hälsoresa har varit lång och den har innefattat både psykiska och fysiska utmaningar. Som 9-åring skilde sig mina föräldrar och jag fick för första gången i livet lära känna ångest. En ångest som växte sig så stor att jag vissa dagar inte klarade av att vara i skolan. Men även dagar jag var där hade jag framförallt svårigheter att äta då min ångest tog uttryck i magsmärta och illamående. Vilket i sin tur skapade en rädsla för att kräkas som jag alltid tyckt varit extremt jobbigt. Många år följde med ångestfyllda dagar som dränktes i datorspel, mobilspel, promenader, tv-tittande och annat som kunde få mig att fokusera på nåt annat. Och som kunde få mig att inte tänka så mycket på att jag kanske när som helst kommer kräkas. Om jag dessutom var bland andra människor blev ofta ångesten ännu större för jag ville ju inte kräkas inför någon annan, usch vad pinsamt!
Gymnasiet blev en omvälvande tid. Jag valde fel linje som gjorde att jag inte mådde bra. Jag räknade ner dagarna till helgen och kände mig trött och omotiverad. Min bästa vän som jag känt sen barnsben tog sitt liv strax efter sin 18-årsdag vilket blev ett stort trauma för mig. När jag väl bytte linje och hittade mer rätt i skolan kom ändå ångesten och livets trauman ikapp och under en period på 2-3 månader kom jag inte iväg till skolan efter en panikångestattack på tågperongen. Jag var behövde gå i KBT för att kunna börja åka tåg igen och kunna ta mig tillbaka till skolan. Det var här min resa mot ett friskare liv började.
Jag var under skoltiden inte någon storläsare utan tvärtom kände hinder och motstånd inför att läsa. Men det var böckerna som blev startskottet för min personliga utveckling och resa mot ett ångestfritt liv. Böcker om personlig utveckling gav mig kunskap om hur vi människor fungerar och hur stor möjlighet jag har att påverka mig själv och min upplevelse av livet. Kay Pollaks bok Att Välja Glädje gav mig vetskap om kraften av tacksamhet och att jag har förmågan att välja hur jag upplever min värld genom att välja mina tankar. Jag läste också om, och praktiserade, affirmationer och visualisering och jag hade äntligen hittat böcker och kunskap som jag genuint var intresserad av och med lätthet kunde ta till mig, till skillnad från skolämnena som ofta var oinspirerande.
Men det krävdes mer än så för att hitta en mer hälsosam livsstil som lät mig blir fri från ångest. Som jag nämnde tidigare tog min ångest uttryck i magont och framförallt illamående. Med inspiration från min mamma och syster började även lägga om min kosthållning. Ett väldigt litet, men för mig stort, steg var att sluta äta gluten. För ett mackmonster som mig var det en utmaning men en förändring som visade sig vara avgörande för mitt fysiska mående. Min maghälsa blev drastiskt bättre och frekvensen av ångest sjönk. Jag slutade må illa så fort jag skulle eller hade ätit. Jag hade hittat en till pusselbit. Jag hade lyckats lätta en 10 år gammal börda.
Vi är inga läkare och utger oss inte för att kunna bota något. Har du åkommor eller sjukdomar som behöver bedömas av vården så vänd dig till en vårdinrättnig. Lider du av självmordstankar/självmordsplaner vänligen vänd dig till närmaste psykiatriakut.
©2022 Naturalliving.nu av Helena Quist & Michael Hofmeijer